Råolja och dess användningsområde

Råolja bildas från fossil under särskilda miljöförhållanden i en process som tar miljontals år. Råoljan används dels som energikälla och dels som råmaterial för många av de produkter vi dagligen använder. Så länge vi inte vet hur man kan producera ett billigare substitut för råoljan och dess användningsområden, utgör råoljan fortfarande en i princip oersättlig, icke-förnybar resurs.

Råolja utvinns i allmänhet i flytande form och består av en blandning av kolväten. Dessa innehåller stora mängder lagrad energi i form av kolvätebindningar, vilket är en orsak till varför råoljan så ofta används som bränsle. Råoljans molekyler i form av kolvätegrupper utgör byggstenar för ett stort antal olika kemiska strukturer vilka är lätta att bearbeta till nya former. Därför är råolja en prekursor för många andra råvaror och derivat av råolja används över hela världen.

Råolja utvinns på nästan alla kontinenter, men mer än 30% erhålls från Mellanöstern där Saudiarabien är ledande med en produktion på 13 %. Ytterligare två viktiga oljeleverantörer är Ryssland och USA med nästan 12% vardera.

Listan över världens konsumenter av råolja domine-ras av USA, Kina och Japan, som tillsammans står för nästan 40% av världens totala användningen av råolja. Sett till mängden olja per capita ligger dock USA i topp med Europa inte långt efter. Varje dag används ett fat olja av cirka 23 personer i Nordamerika. Konsumtionen är lägst i Afrika, där ett fat olja konsumeras av 284 personer.

raolja-graf

Eftersom råolja utvinns ur marken innehåller den svavel som har en korroderande effekt på maskiner. En lägre svavelhalt i råoljan är därmed bättre. Råolja som endast innehåller en liten mängd svavel benämns ”söt”. Premier betalas för söt råolja, och för råolja med lägre densitet, eftersom dessa former är lättare att förfina. Då råolja inte används som produkt i sig börjar den långa bearbetningsprocessen så snart råoljan pumpats upp ur marken. Bearbetningen av råoljan inleds med en raffineringsprocess som utförs vid mycket hög temperatur.

Det svavel som tas bort blir inte till avfall eftersom det tvärtom är en mycket viktig biprodukt, ofta använd som industrimaterial och gödsel. Svavel som tillåts reagera med kol resulterar i koldisulfid, som i sin tur används i stora mängder i processen för att modifiera cellulosa till viskos. Ytterligare produkter i denna kedja inkluderar rayonfibrer vilket används i tillverkningen av textilier, samt även cellofan, välkänt förpackningsmaterial till livsmedel och bas för självhäftande tejp, och som även har många andra industriella tillämpningar.

De belopp som anges är ungefärliga. Från ett fat råolja kan mer än 159 liter produkter härledas eftersom derivaten kan vara av lägre densitet.

Efter alla omvandlingar och termiska och kemiska processer som är involverade i bearbetning av råoljan, erhålls ca 74 liter bensin från varje fat på runt 159 liter. Det finns ca 700 miljoner bilar i världen idag som är beroende av bensin som sitt primära bränsle. Ytterligare 20% (ca 32 liter) av ett fat olja framställs till dieselolja, som förutom dess användning som drivmedel på land och vatten också kan användas till uppvärmning. Ca 7,6 liter per fat går åt till att göra gasol (Liquid Petroleum Gas). Övriga produkter som kan erhållas är nafta (som används till kosmetika och gummiproduktion), fotogen, smörjmedel, olika former av vax (som vanligen används i frysta livsmedelsförpackningar), bitumen (asfalt), aromatiska petrokemikalier, olefiner m.m.

Men, kedjan slutar inte här utan fortsätter med omvandling tills en mängd andra slutprodukter erhålls. Slutprodukter utgörs t.ex. av däck, plast-flaskor, färger, kamerafilm, kreditkort, plastpåsar, kläder, parfymer, möbler och tandkräm. Listan är nästan oändlig, det är bara synd att utbudet av råolja inte är det.